Tre forskningsspår mot lungcancer

Målstyrda läkemedel och immunterapi har förbättrat prognosen för patienter med icke-småcellig lungcancer. Men för småcellig lungcancer är framstegen fortfarande få, något som Luigi De Petris, onkolog och forskare vid Karolinska Institutet, vill ändra på.

Småcellig lungcancer beskrivs ofta som en eftersatt sjukdom när det gäller diagnostik och behandlingsalternativ. Luigi De Petris och hans forskargrupp bedriver forskning längs tre parallella utvecklingsspår, varav ett med särskilt fokus på småcellig lungcancer. Genom att analysera tumör- och blodprover försöker forskarna hitta markörer som i nästa steg kan användas för att följa behandlingssvar mer precist.
Ett annat forskningsspår rör icke-småcellig lungcancer. Där studeras immunterapi, som i dag är en etablerad standardbehandling för cancerformen. Problemet är att behandlingen bara hjälper en mindre andel patienter och samtidigt kan ge allvarliga biverkningar. För att lösa det försöker forskarna hitta biomarkörer och kliniska faktorer som visar vilka patienter som har mest nytta av behandlingen.
Det tredje spåret blickar framåt och handlar om att i samarbete med kollegor från KTH integrera AI och maskininlärning i forskningen.
– Genom att analysera stora datamängder kan vi se vilka faktorer som är mest avgörande för behandlingseffekt och biverkningar. Det kan i förlängningen bana väg för mer skräddarsydda behandlingsstrategier för lungcancerpatienter, säger Luigi De Petris.

”Det räcker inte med att enbart titta på sjukdomen. Vi måste förstå patientens hela resa, symptom, biverkningar och tillgång till vård.”

Ansvarar för fas 1-enheten
Vid sidan av de egna forskningsprojekten ansvarar Luigi De Petris för fas 1-enheten vid Centrum för Kliniska Cancerstudier. Här genomförs First-In-Human-studier, övriga fas 1-studier och tidiga fas 2-studier på patienter med alla former av solid cancersjukdom. Fokus ligger på helt nya behandlingsprinciper, som till exempel immunterapier som påverkar samspelet mellan tumör och immunförsvar, små molekyler som blockerar drivande mutationer och antikroppskonjugat, ADC, som levererar cytostatika direkt till tumörcellerna.
– Ofta är vi ensamma i Sverige, ibland i hela Norden, om att bedriva vissa prövningar. För patienterna innebär det en chans att få tillgång till behandlingar som annars kan dröja tio år innan de når kliniskt bruk.
Framtidens lungcancervård, fortsätter han, kommer att vila på två pelare: individanpassad behandling och samarbete.
– Det räcker inte med att enbart titta på sjukdomen. Vi måste förstå patientens hela resa, symptom, biverkningar och tillgång till vård. Här kan AI bli ett verktyg som på sikt förändrar hur vi behandlar cancer.

Multidisciplinära samarbeten
Luigi De Petris understryker också vikten av multidisciplinära samarbeten, både inom vården och mellan olika forskningsmiljöer.
– Även om det är svårt att säga exakt vad framtiden har att erbjuda är riktningen tydlig. Den går mot mer skräddarsydd behandling, där samverkan mellan skilda discipliner blir avgörande och där varje patients genetiska profil och sjukdomsförlopp kommer att styra valet av terapi.
Utveckling av nya läkemedel är en central del i den strävan, men även prevention och tidig upptäckt är faktorer som behöver få större utrymme i arbetet mot cancer.
– Vi måste verka på flera fronter samtidigt. Med hjälp av förebyggande insatser, tidig diagnostik och nya, mer träffsäkra behandlingar är förhoppningen att lungcancer på sikt ska bli en sjukdom att leva med, inte att dö av.