Snabb behandlingsutveckling mot kronisk lymfatisk leukemi
KLL är den vanligaste leukemisjukdomen hos vuxna i Sverige med cirka 550 diagnostiserade patienter per år. Det senaste decenniet har många effektiva målinriktade behandlingar utvecklats. Det har inneburit mer skräddarsydda behandlingar, fler behandlingsalternativ, förbättrad behandlingseffekt samt i många fall även förlängd livslängd.
Behandlingsarsenalen för KLL-patienter har utvecklats i snabb takt på senare år. För drygt fem år sedan var traditionella cytostatika den primära behandlingen mot KLL. I dagsläget har vi kunnat reducera cytostatikabehandlingarna till förmån för målriktade terapier, exempelvis BTK-hämmare och BCL-2-hämmare, som i många fall är mycket potenta, säger Maria Strandberg, hematolog, tidigare verksamhetschef på ME Hematologi på Karolinska universitetssjukhuset och tidigare ordförande i KLL-gruppen. Numera är hon hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Västernorrland.
Behandlingsutvecklingen inom KLL har på senare år accelererat så snabbt att den nationella vårdprogramgruppen för KLL räknar med att vårdprogrammet framöver kommer att behöva uppdateras med tätare intervall.
– KLL-behandlingen individanpassas baserat på patientens symtom, biverkningsprofil, eventuell samsjuklighet och genetiska faktorer. De målriktade terapierna ges ofta i tablettform och har visat goda resultat, även för patienter med aggressivare former av KLL. Dessa terapier kombineras ofta med immunterapi i form av CD20-antikroppar, säger Maria Strandberg.
”Den mest intressanta utvecklingen inom KLL för tillfället sker inom precisionsmedicin samt genetiskt och målstyrda terapier.”
Ett multifaktoriellt tillstånd
– Tidigare betraktades KLL i hög grad som en och samma sjukdom. Men på senare år, i takt med att de genetiska avvikelserna har blivit mer studerade, har medvetenheten om att det i själva verket är ett multifaktoriellt tillstånd ökat. Somliga genetiska avvikelser är kartlagda, andra inte. Min förhoppning är att man i framtiden kommer att kunna identifiera en specifik genetisk förändring hos KLL-patienter som motsvarar upptäckten av Philadelphiakromosomen hos patienter med kronisk myeloisk leukemi, KML. Därefter kan vi förhoppningsvis utveckla en målstyrd terapi för denna patientgrupp, säger Maria Strandberg.
Faktorer som samsjuklighet och tumörbörda påverkar valet av första linjens behandling för KLL-patienter. Eftersom medelåldern vid diagnos är 72 år och många patienter lever allt längre med sin KLL-diagnos ökar även andelen patienter med exempelvis hjärt-kärlsjukdom eller tilltagande njursvikt.
– En utmaning med de målriktade terapierna är att de kan öka patientens infektionskänslighet. Behandlingarna kan också ge neurologiska symtom och reaktivera Herpes B-virus i kroppen. Vissa av terapierna kan även påverka hjärta och kärl, säger Maria Strandberg.
Tilltro till sekventiell behandling
Hon tror att sekventiell behandling av KLL-patienter kommer att öka framöver.
– Med längre uppföljningar och bättre tillgång till mer långtidsdata tror jag sekvensiell behandling kommer visa sig vara ett mer kostnadseffektivt alternativ. Studier visar att sekventiell behandling idag kan förlänga den progressionsfria överlevnaden, med mer data förhoppningsvis också signifikant bättre överlevnad, säger Maria Strandberg.
– Utöver ett gemensamt vårdprogram är det viktigt att vi använder våra kvalitetsregister fullt ut så att vi kan följa effekten av KLL-behandlingar i hela landet. Inom kort hoppas jag få se en automatisk överföring av behandlingsdata till kvalitetsregister. Det förbättrar förutsättningarna för en jämlik och likvärdig vård i samtliga regioner, säger Maria Strandberg.
Mer förfinad precisionsmedicin
– Den mest intressanta utvecklingen inom KLL för tillfället sker inom precisionsmedicin samt genetiskt och målstyrda terapier. Utvecklingen går mot en mer förfinad precisionsmedicin. Samtidigt är det angeläget att öka andelen patienter som är MRD-negativa efter behandling. MRD är ett mått på hur patienten svarar på behandling och mäter hur många KLL-celler som finns kvar i blod eller benmärg efter behandling, avslutar Maria Strandberg.
