Prognosen för myelompatienter har förbättrats rejält
Den kroniska cancersjukdomen myelom har länge betraktats som en svårbehandlad sjukdom. Men på senare år har målsökande terapier utvecklats i snabb takt. Det har resulterat i färre biverkningar, skonsammare behandling och ökad överlevnad med i många fall bibehållen livskvalitet.
Myelom är en cancersjukdom som uppstår i benmärgen. Årligen diagnostiseras cirka 660 svenskar med myelom, varav merparten är över 60 år.
– När jag började specialisera mig på myelom på 90-talet var behandlingsutsikterna dåliga. Sedan dess har det hänt otroligt mycket. I dagsläget behandlas myelompatienter primärt med monoklonala antikroppar, immunmodulerande läkemedel, kortison och immunterapi. Yngre patienter ordineras ofta en kombination av dessa fyra behandlingar i första linjen, medan äldre oftare inleder med färre parallella behandlingsalternativ, säger Ulf-Henrik Mellqvist, överläkare vid Södra Älvsborgs sjukhus.
Markant ökad medianöverlevnad
Eftersom de terapimetoder som numera främst används vid myelom är skonsamma kan även många patienter över 80 år behandlas enligt samma behandlingsregim som yngre patienter. Det har i sin tur bidragit till att medianöverlevnaden för myelompatienter har ökat. I studier som pågår nu beräknar man medianöverlevnaden till uppemot 20 år.
Ett stort framsteg på senare år är, enligt Ulf-Henrik Mellqvist, att monoklonala antikroppar har godkänts som första linjens behandling för såväl äldre som yngre patienter. Behandlingarna är generellt väl tolererade och överlevnaden har ökat markant.
– Ytterligare en intressant utveckling är T-cellsterapier, som i dagsläget är godkända för behandling av myelompatienter med återfall. Numera används såväl CAR-T-cellbehandling, där patientens lymfocyter omprogrammeras till att döda myelomceller, som bispecifika antikroppar som aktiverar kroppens egna försvarsceller och drar med sig dem till tumörcellen. Dessa behandlingsalternativ avancerar framåt i behandlingshierarkin och kan på sikt användas i första linjen, säger Ulf-Henrik Mellqvist.
”Framöver hoppas jag att vi ska kunna använda biomarkörer för att kunna styra och skräddarsy behandlingen med större precision.”
Biomarkörer ger nya möjligheter
Spännande utveckling pågår även när det gäller användningen av biomarkörer. MRD, Minimal Residual Disease är en mycket känslig metod som kan detektera ett fåtal myelomceller som inte syns med standardtester men som finns kvar i kroppen efter en behandling.
– MRD innebär bland annat att vi kan mäta hur mycket överlevnaden kan påverkas av olika typer av läkemedel. Framöver hoppas jag också att vi ska kunna använda biomarkörer för att kunna styra och skräddarsy behandlingen med större precision till varje enskild patient. Det gör i sin tur att vi kan nyttja de nya terapierna på effektivast möjliga vis, både genom att behandla tidigt och avbryta behandlingen i rätt tid, säger Ulf-Henrik Mellqvist.
Forskning om kombinationer
Cirka 20 procent av patienterna som diagnostiseras med myelom är inte behandlingskrävande efter att de fått sin diagnos. En dryg tredjedel av patienterna kommer aldrig att vara i behov av behandling eftersom immunförsvaret håller sjukdomen under kontroll. Känsliga biomarkörer gör det lättare för läkare att selektera vilka patienter som är i störst behov av behandling.
– Forskning pågår bland annat med fokus på vilka läkemedel som bör kombineras och i vilken ordning de bör ges för optimal effekt och basal forskning söker genetiska mönster för att kunna individanpassa behandlingen, säger Ulf-Henrik Mellqvist.
