Nya läkemedel ger hopp vid äggstockscancer
Tidig upptäckt och individualiserad behandling är nycklarna till framtidens vård av äggstockscancer. Det säger Gabriel Lindahl, överläkare vid Onkologiska kliniken i Linköping som lyfter fram PARP-hämmare som en viktig del av den pågående behandlingsutvecklingen.
Äggstockscancer är fortsatt en av de mest svårbehandlade gynekologiska cancerformerna. Trots framsteg inom kirurgi och nya målriktade läkemedel är överlevnaden oförändrat låg, särskilt vid spridd sjukdom.
– Vi ser årligen omkring 700 nya fall i Sverige och tyvärr diagnostiseras majoriteten i ett sent stadium. Femårsöverlevnaden för patienter med spridd sjukdom ligger runt 35 procent, säger Gabriel Lindahl, överläkare vid Onkologiska kliniken i Linköping.
Avsaknaden av effektiva screeningmetoder är en förklaring till den dystra prognosen.
– Äggstockscancer kallas ibland ”den dolda sjukdomen” eftersom många patienter söker vård först när de får tydliga symtom. I det skedet har cancern ofta hunnit sprida sig.
Forskningen har under lång tid försökt hitta metoder för tidigare diagnostik. Men trots stora internationella studier har ingen tillförlitlig screeningstrategi kunnat etableras. Hoppet står nu till cirkulerande tumör-DNA, men tekniken är fortfarande långt ifrån redo för klinisk användning.
”Framtiden ligger i att kunna upptäcka sjukdomen tidigare och erbjuda mer träffsäkra behandlingar.”
PARP-hämmare och ADC
Införandet av PARP-hämmare gav förhoppningar om ett betydande behandlingsframsteg. Men än så länge har svenska registerdata inte visat någon tydlig överlevnadseffekt för kvinnor med äggstockscancer.
– Vi hade hoppats på ett större genomslag. Effekten är påvisad i vissa subgrupper, men på populationsnivå är det för tidigt att tala om ett genombrott, säger Gabriel Lindahl.
En annan behandlingsstrategi som väckt intresse är antikropp-läkemedelskonjugat, ADC. Preparaten, som redan används inom bröstcancer, kan bli aktuella även vid äggstockscancer. EMA har sagt ja med ett villkorat godkännande men i Sverige dröjer beslutet i väntan på en hälsoekonomisk utvärdering.
– Ungefär en tredjedel av patienterna kan vara aktuella för behandlingen, men först i sent skede av sjukdomen och med rätt proteinuttryck på tumörcellerna. Studier visar en överlevnadsvinst på omkring fyra månader jämfört med cytostatika. Terapin är alltså inte botande, men den kan ge värdefull extra tid, säger Gabriel Lindahl.
Kirurgi central del
Trots framväxten av nya läkemedel är kirurgi fortfarande en central del av behandlingen vid äggstockscancer. Den stora tvistefrågan gäller tidpunkten för ingreppet, om patienten ska opereras direkt eller först få neoadjuvant kemoterapi, det vill säga cytostatika före operation.
En ny tysk randomiserad studie bekräftar i stort sett tidigare resultat.
– Om man kan uppnå komplett resektion vid primär kirurgi finns det en tydlig vinst med att operera. Men om det inte är möjligt är rekommendationen att börja med kemoterapi för att sedan göra en intervalloperation.
Andra målriktade behandlingar
Utöver PARP-hämmare och de nya antikropp–läkemedelskonjugaten finns fler målinriktade terapier som används vid äggstockscancer. Ett exempel på det är Bevacizumab, en angiogeneshämmare som har funnits i över 15 år och fortfarande är en del av standardbehandlingen. Men immunterapierna, som revolutionerat behandlingen av bland annat malignt melanom och lungcancer, har ännu inte visat någon motsvarande effekt vid äggstockscancer.
– Samtliga studier har varit negativa, men det finns data som kan tala för att vissa undergrupper av äggstockscancer har viss känslighet för immunterapi. Framtiden ligger i att kunna upptäcka sjukdomen tidigare och erbjuda mer träffsäkra behandlingar. Med screening, målinriktade terapier och precisionsmedicin hoppas vi kunna förändra prognosen. Målet är att ge fler patienter mer tid och att den tiden ska vara så bra som möjligt.
