Mindre kirurgi som kan ge mer

Jana de Bonifaces forskning är inriktad på att minska kirurgiska ingrepp vid bröstcancer utan att påverka överlevnaden. Målet är att bevara funktion och livskvalitet genom att operera bort så lite som möjligt – men fortfarande tillräckligt för att ge bästa möjliga behandlingsresultat.

Bröstcancerbehandling innebar länge omfattande kirurgiska ingrepp. Tack vare framsteg inom både diagnostik och medicinsk behandling har det blivit möjligt att minska kirurgins omfattning. De senaste decennierna har inneburit en enorm utveckling för bröstcancerbehandlingen. Överlevnaden har förbättrats avsevärt och idag lever många patienter långt efter sin diagnos. Jana de Boniface, adjungerad professor och överläkare inom bröstkirurgi, har riktat in sin forskning på att göra kirurgin mindre invasiv och mer individanpassad.
– Man brukar prata om ”right-sizing”, att inte alltid ge samma standardbehandling utan att hitta en balans mellan nytta och skada för varje individ. Vi har mycket att vinna på att skala ner operationerna. Förutom att kirurgin inte ska vara mer omfattande än vad som behövs, handlar det också om att bevara patienternas funktion och livskvalitet. Efter en lymfkörtelutrymning är risken för biverkningar som lymfödem och rörelseinskränkningar i armen stor, vilket kan påverka patientens liv långt efter behandlingen. Det vi vill göra är att minska kirurgin utan att tumma på slutresultatet, förklarar Jana de Boniface.
Tidigare var det vanligt att ta bort ett stort antal lymfkörtlar för att säkerställa att cancern inte spridit sig. Jana de Bonifaces internationella randomiserade SENOMAC-studie, som publicerades i New England Journal of Medicine i fjol, gav en viktig insikt. Studien visade att ett mer begränsat ingrepp kan ersätta den traditionella, omfattande lymfkörtelutrymningen i armhålan utan att påverka patientens risk för återfall eller överlevnad. Snart startar ett nytt globalt projekt där man undersöker om det är möjligt att reducera kirurgin även för patienter som har metastaser i armhålan redan vid diagnos. Jana de Boniface och hennes team vill undersöka om det räcker med att ta bort de sjuka lymfkörtlarna i stället för att rutinmässigt utrymma axillinnehållet.

Nytt spår
Ett nytt spännande forskningsspår fokuserar på huruvida fysisk träning under kemoterapi innan operation kan bidra till att minska tumörstorleken, vilket i sin tur kan reducera kirurgins omfattning. I Jana de Bonifaces internationella randomiserade Neo-ACT-studie får hälften av patienterna delta i ett app-baserat fysiskt träningsprogram medan de får cellgiftsbehandling före sin operation. Målet med träningen är inte bara att förbättra patienternas välmående, minska biverkningarna och upprätthålla styrka och kondition, utan också att förstärka cellgifternas effektivitet. Med mer effektivitet ökar chansen att tumören krymper så pass att operationen kan göras mindre – och prognosen förbättras avsevärt om tumören helt försvinner innan operationen genomförs. Om studien lyckas har den potential att införa fysisk träning som komplement till cellgiftsbehandling i klinisk praxis, vilket kan anses vara revolutionerande.

Forskning påverkar
Drivkraften bakom Jana de Bonifaces forskning är inte bara viljan att hjälpa enskilda patienter, utan också ambitionen att förändra landskapet för bröstcancerbehandling på bred front.
– Vi är en global gemenskap förenad av forskningen och av att bröstcancer berör oss alla. Det är en ständigt pågående process där vi forskare lär av varandra och tillsammans driver utvecklingen framåt. Att fortsätta detta arbete känns både inspirerande och nödvändigt. Jag älskar mitt jobb där jag både forskar och möter patienter. Varje möte är unikt och för oss ett steg närmare den bästa behandlingen för varje individ – inte bara för att patienten ska överleva, utan också för att den ska överleva med livskvalitet i behåll. Forskningen är både en utmaning och en möjlighet att bidra till något större.