Förbättrade förutsättningar för klinisk forskning
Klinisk forskning är avgörande för att utveckla nya behandlingsmetoder och förbättra cancervården, men förutsättningarna för att genomföra kliniska studier varierar. Fler patienter bör erbjudas möjligheten att delta och kapaciteten för att genomföra kliniska studier bör stärkas, även på mindre sjukhus.
Det är några av slutsatserna i Regionala cancercentrum i samverkans, RCC, rapport om förutsättningarna för klinisk forskning i svensk cancervård.
– Vi gav ut rapporten för att kartlägga förutsättningarna för kliniska studier i cancervården och baserat på förutsättningarna komma med åtgärdsförslag i syfte att stärka en jämlik tillgång för alla patienter med cancer. Vår ambition var även att lyfta fram goda exempel på enheter som bedriver välfungerande kliniska studier, med särskilt fokus på mindre sjukhus. Vi har även tagit fram ett ”startkit” som kan hjälpa mindre enheter att komma i gång med kliniska studier och åtgärdsförslag som kan tillgängliggöra kliniska studier för fler patienter, säger Anna-Maria Larsson, onkolog, docent, medicinsk rådgivare och ordförande för nationella arbetsgruppen för klinisk forskning inom RCC.
Några viktiga slutsatser i rapporten är att forskningen behöver integreras tydligare i verksamheten med ett tydligt uppdrag och väl förankrade och uppföljningsbara mål på alla nivåer. Dessutom behövs en stödjande infrastruktur och fler kombinationstjänster för såväl läkare som sjuksköterskor. Professionernas incitament för att involveras i forskning behöver stärkas, exempelvis genom att göra forskning mer meriterande.
”På mindre sjukhus är det ofta framgångsrikt med centraliserade forskningsenheter som stödjer olika kliniker.”
Forskningskoordinatorer
Ytterligare ett åtgärdsförslag från RCC är stärkta strukturer för samverkan mellan vården och patient- och närståenderepresentanter för att göra forskningen mer relevant, praktiskt genomförbar och användbar.
– Finansieringen behöver stärkas med en kombination av interna och externa medel där även tillgång till läkemedel via kliniska prövningar bör räknas som en forskningsinkomstkälla. Kompetensbristen på klinisk sjukvårdspersonal bidrar till att exempelvis forskningssjuksköterskor flyttas över till klinisk tjänstgöring när arbetsbelastningen är hög. I sin rapport föreslår RCC därför att fler icke-kliniska medarbetare utbildas i forskningsstödjande funktioner, exempelvis forskningskoordinatorer, för att utveckla administrativt stöd och säkra kompetensförsörjningen, säger Anna-Maria Larsson.
Mindre sjukhus som satellitesite
– En satsning som kan göra verklig skillnad för att stärka de mindre enheternas förutsättningar för jämlik inkludering är ”Satellitesite”-konceptet, som går ut på att universitetssjukhus utgör huvudsite för en klinisk studie och stöttar mindre sjukhus som ingår som satellitesites. Det blir enklare för patienter att delta i studier genom att behandlingar sker närmare patienten och kompetensen för att genomföra studier ökar på de mindre sjukhusen. På det sättet blir möjligheterna att delta i studier mer jämlika. Mälarsjukhuset i Eskilstuna och Falu lasarett är exempel på mindre aktörer som framgångsrikt utvecklar konceptet och ingår som en ”Satellitesite” till det större Akademiska sjukhuset, säger Anna-Maria Larsson.
Nödvändig infrastruktur
Hon konstaterar att regionala och nationella nätverk för klinisk forskning behöver stärkas och att strukturer för regional och nationell samverkan vidareutvecklas.
– En välfungerande forskningsinfrastruktur med stödjande funktioner, forskningssjuksköterskor och forskningskompetenser är en förutsättning för att kunna genomföra kliniska studier. Vi efterlyser förstärkta satsningar på denna grundläggande och nödvändiga infrastruktur. På mindre sjukhus är det ofta framgångsrikt med centraliserade forskningsenheter som stödjer olika kliniker, säger Anna-Maria Larsson.
