Screening möjliggör tidig lungcancerdiagnos för fler

Forskning med fokus på riskfaktorer, tidig diagnostik och screening, prediktion och behandlingsresistens bidrar till goda förutsättningar för förbättrad prognos och behandling av lungcancer. Men behovet av nya behandlingsalternativ som kan ta vid när patienten utvecklat resistens mot befintliga behandlingar är stort.

– Cirka 4 500 svenskar per år diagnostiseras med lungcancer. Tidigare kategoriserades diagnosen endast i småcellig eller icke-småcellig lungcancer. Numera indelas lungcancer i betydligt fler undergrupper. Adenokarcinom är den typ av lungcancer som är vanligast och ökar mest. Det är också den typ som är mest heterogen vad gäller dynamiken i det kliniska förloppet, säger Maria Planck, överläkare på lungkliniken vid Skånes universitetssjukhus och docent i onkologi vid Lunds universitet. Hon leder en forskargrupp med fokus på molekylär analys av blod- och tumörprover kopplat till behandlingssvar och diagnos.
Den näst vanligaste lungcancerformen är skivepitelcancer, som också tillhör gruppen icke-småcellig lungcancer. Småcellig neuroendokrin lungcancer kan på sätt och vis betraktas som den farligaste lungcancerformen eftersom den har ett snabbt naturalförlopp, med hög metastaseringstakt.
– Majoriteten av samtliga lungcancerpatienter diagnostiseras i sena stadier. I synnerhet småcellig lungcancer har ofta hunnit sprida sig i eller utanför thorax vid diagnos. Dessa patienter svarar ofta snabbt på behandling, men återfallsrisken är dessvärre hög. För patienter med neuroendokrin icke-småcellig lungcancer har vi traditionellt sett varit sämre på att förutse behandlingsresultat. Men forskning pågår även på detta område, säger Maria Planck.

”Majoriteten av samtliga lungcancerpatienter diagnostiseras i sena stadier. I synnerhet småcellig lungcancer har ofta hunnit sprida sig i eller utanför thorax vid diagnos.”

Tidig diagnos avgörande
28 procent av samtliga lungcancerpatienter lever fem år efter diagnos. En viktig orsak till den generellt sett dåliga prognosen är det faktum att symtomen, exempelvis ihållande hosta eller återkommande infektioner, ofta är relativt ospecifika.
– Fler lungcancerpatienter behöver diagnostiseras tidigare. Professionen arbetar därför för att inledningsvis introducera screening för personer som fyllt 50 år och som rökt minst 15 paketår, säger Maria Planck.
Patientens sjukdomsstadium vid diagnos är den mest avgörande faktorn för prognos samt val av behandlingsstrategi. Mindre tumörer som inte har spritt sig behandlas vanligtvis med kirurgi eller stereotaktisk strålbehandling, eventuellt med cytostatika, immunterapi eller målriktad terapi som komplement. Lokalt mer avancerad men ännu inte fjärrspridd lungcancer behandlas ofta med kurativt syftande radioterapi, ofta i kombination med cytostatika samt i vissa fall även immunterapi.

Målriktat och immunterapi
– Hos cirka hälften av samtliga lungcancerpatienter är sjukdomsstadiet för avancerat för att cancern ska kunna slås ut helt. De rekommenderas systemisk behandling i tumörbromsande syfte med förhoppning om minskade symtom och livsförlängning, säger Maria Planck.
För patienter med icke spridd sjukdom har bland annat modern strålbehandling och en förbättrad strategi för stadieindelning inför kirurgi och strålbehandling haft en positiv påverkan på långtidsöverlevnaden.
– För spridd lungcancer har främst två faktorer påverkat livskvaliteten och livslängden. Införandet av molekylär karakterisering av samtliga nya lungcancerfall ger förutsättningar för individbaserad behandling med målriktade läkemedel. Den andra faktorn är etableringen av immunterapi, som numera ges till i princip samtliga patienter som är i skick att ta emot behandlingen, säger Maria Planck.